110331

Fick en liten lätt sovmorgon när vi började först klockan 8 idag. Dagen började med att Viktor och Rebecka gjorde sin sista intervju. Efter det så gick vi runt på sjukhuset och tittade. Vi fick se tillverkning av proteser, barnavdelningen, massa träningsapparater och hjälpmedel. Detta sjukhuset verkar ha en större budget och det är mycket modernare här. Nääästan som hemma, men ändå inte.
En protesnisse som ställer in rätt vinkel på protesen eftersom patienten har så hög klack på sin sko (mycket vanligt med mön i hög klack här i Vietnam).
Viktor och Rebecka på vårt "nya" sjukhus.
Den fantastisk takmålningen på barnavdelningen. Mitt favoritdjur ju!
Rebecka i en ställning för övning av stående. Luckan bakom var svårstängd. Underdimensionerad som allt annat här kan jag tro...
Jag vet inte riktigt vad det här var. Men ett gånghjälpmedel misstänker jag.
Även vår kära tolk Van provade på lite träningsredskap.
Första bästa påse jag hittade för bananerna i morse var en påse föra baguetter. Funkade fint för bananer med!

Efter lunch så gick det sjukt segt att plugga, men jag fick i alla fall en intervju transkriberad. Men det blev många långa pauser innan jag var färdig. När jag väl var det så kände jag och Rebecka att vi behövde muntras upp efter 8 dagar utan sol, förkylningar och C-uppsats arbete. Så vi begav oss tillsammans med Elin till en beauty salong. Där vaxade jag benen och fick manikyr och pedikyr. Det var väl kanske inte enbart trevligt, men det känns skönt att ta hand om sig själv och när hela kalaset gick på strax under 100 SEK så känns det ännu bättre. Jag har ju till på köpet större lilltånaglar än någonsin eftersom de klippte bort all död hud i nagelbandet.
Becka bus redo för vaxning av benen!
Mina nyvaxade ben och nypedikyrerade fötter. Fick hjälp på med sandalerna så att inte nagellacket skulle smetas ut. Rebecka som hade converse fick sina nagalar fönade torra med en hårtork.

Efter vårt tre timmars besök på salongen så gick vi för att slänga i oss lite mat och sen hamnade jag här framför datorn. Inte en så värst händelserik dag, men det har ju trots allt blivit lite av en vardag här i Da Nang.