100830

Nu har jag inte skrivit igen på jättelänge. Men har verkligen inte haft något nytt att berätta då det enda mitt liv kretsat runt nu är försäkringsbolag och jobbet. Men nu har jag ju återvänt till Jönköping och mitt liv börjar återgå till vad jag skulle kalla normalt.

Hela förra veckan höll vi på med inspark av våra nollor. En galet rolig vecka med mycket fest och lekar. Men oj va det sliter på kroppen och på vänskapsbanden att umgås så här hektiskt i så många dagar i sträck. Idag har jag tagit en ensamdag och bara gjort det jag känt för. Så jag har lagat mat och varit hos frisören. Imorgon börjar skolan och jag borde ta tag i vad som behöver förberedas, men ska nog hinna det med.

Önskar att jag kunde pryda det här inlägget med lite fina bilder. Men jag har ingen kamera och ingen sladd till mobilen. Så länge får ni helt enkelt klara er utan bilder. Det kan ju förstås hända att jag lånar en bild eller två av någon. Men vi får se!

100801

De jobbiga dagarna hopar sig. Idag skriver jag till försäkringsbolaget, det går sjukt segt. Min man på länsförsäkringar kommer att få läsa om i stort sett allt jag någonsin ägt. Imorgon är det dessutom 3 årsdagen. Det jag kan konstatera är att livet förändras och man vet aldrig vad som händer så lev för fasen livet!

En annan sak som jag tänker på dagligen är hur underbara och generösa människor faktiskt är. Jag väldigt tacksam för alla vänner och för den delen främlingar som visar medlidande och villighet att hjälpa till. Har hittills bara mött en man som inte uppträdde exakt som jag hade önskat. Han avslutade vårt samtal genom att kläcka frasen "hellre ert än mitt hus". Självklart tänker alla människor så. Men säger man det högt?