110413

Idag var det till att stiga upp svintidigt (kl 06:00) för att åka till sjukhuset och tacka för tiden vi har fått vara där. Jag kan säga att när mobilalarmet ringde i morse så trodde jag inte att avtackningen skulle bli som den blev. Först kom vi till sjukhuset som bestämt, men som vanligt fick vi inte reda på vad som skulle hända utan vi gled med. Vi gled med in i ett litet rum fyllt med och då menar jag verkligen fyllt med arbetsterapeuter, sjukgymnaster och sjuksköterskor. Vid änden av ett bord som stod i mitten av rummet så satt chefen över rehabiliteringsavdelningen. Han tackade oss via vår tolk för att vi valt att komma till deras sjukhus, sen undrade han om vi hade något att säga. Ja vad hade vi att säga? Vi tackade för att vi fått komma och att vi uppnått målet med vår tid där och alla har varit hjälpsamma. Efter att detta tolkats över till chefen får vi en rungande applåd av alla i rummet. Jag känner mig fruktansvärt obekväm och jag som inte tänkte alls på vad jag tog på mig på morgonen är mest orolig över att mina shorts är för korta och att min tatuering syns.

Efter denna pärs så åker vi upp till sjätte våningen och kommer in i ett stort konferensrum med det största konferensbord jag någonsin sett. Där sitter vad jag tror är sjukhusets chef. Här genomgår vi samma process med skillnaden att vi har en varsin tolk som tolkar fram och tillbaka och vi blir bjudna på te. Ja jisses va formellt det var!

När vi hämtat os någorlunda så gick vi ner till ortopedteknikerna som vi fått rätt bra kontakt med genom Elin och Agnes. Där var det mycket mindre formellt och de rensade ett arbetsbord och drog fram lite pallar så vi kunde fika på de kakor vi hade med oss. Önskar att det kunde vara lite mer så. Efter detta hände det roligaste på länge. En av de manliga ortopedteknikerna kommer fram till Viktor och ska prata, först tar han Viktor i armen. Inget konstigt med det, vietnameser är väldigt närgångna när de samtalar. Men när mannens hand börjar vandra ner mot Viktors hand och till slut flätar sina fingrar med Viktors fingrar så får jag mycket svårt att hålla mig för skratt. Två vuxna män som står och pratar förtroligt med sammanflätade händer. Helt fantastiskt! Viktor ska ha en eloge för att han inte bröt ihop i skratt eller drog sig där ifrån!
Här har vi bildbevis på den trevligaste avtackningarna idag!

Resten av dagen bestod av plugg, strandhäng, sushi och lite matshopping.
Igår hade Agnes och Elin hittat ett koreanskt ställe som serverade sushi. Hit gick vi även idag för att äta de smarriga rullarna. Helt okej, 10 bitar för 15 SEK! Kommer nog gå dit fler gånger för det verkade vara mer som är värt att testa på menyn.