110430

Igår var det så den sista kvällen i Da Nang och vi hade en jättebra kväll med utdelning av presenter från hotellet (mest eftersom vi gett dem en stor blomma som tack), fyrverkerier och massa godis. Visste inte riktigt vad jag förväntade mig av världsmästerskapen i fyrverkeri, men det var fantastiskt. Trots att vi inte såg perfekt från hotellet så gick det rysningar genom kroppen så fint och maffigt var det. I mellan uppträdanden som tog 20 minuter så tittade vi på folk på gatan nedanför hotellet och åt av allt det godis som vi gemensamt dukat upp. Det blev en riktigt mysig kväll som avslutades med avsked av Jennie och Linnéa som stannar kvar i Da Nang. Sen gick vi mot våra hotellrum och packade det sista och jag skypade med Becca och Vicki i Oslo. Alldeles för länge sen sist!
Gänget med de fina plånböckerna vi fick av hotellet

Vyn från balkongenMassor av godis
Det är svårt att fota fyrverkeri

Idag var det upp tidigt och äta lite innan det bar av mot flygplatsen, där det inte var så kaosartat som jag senast upplevde att flyga inrikes i Vietnam. Antingen har jag vant mig vid allt knuffande och obegripliga system eller så var det helt enkelt så att Da Nangs flygplats var något lugnare. Flyget till Hanoi som tog en timme gick snabbt då de andra sov och jag läste min braiga bok. Sen kom det som alltid är lite komplicerat. Att ta sig från flygplatsen till ett rimligt pris. Jag tror att vi lyckades rätt bra med priset och vi kunde börja resan mot det förbokade hotellet. Det visade sig vara svårt då chauffören inte hittade. Men han kunde ta oss till en kompis hotell i stället. Mmm, säkert. Men vi hoppade av och betlade, frågade på ett ställe och hittade till vårt finfina hotell.

Efter lunch så bokade vi resa till imorgon till Halong bay där vi kommer åka båt och inte sova över på båten utan på en ö och kika på grottor och grejer. Jag gick och köpte sjösjuketabletter nyss också för att undvika en repris från förra båtturen. Efter massa didivderande fram och tillbaka så bestämde vi oss för att spendera eftermiddagen på historiska museet där vi mötte upp Frida och Ida. Frida och jag gick i samma klass både på högstadiet och gymnasiet och det råkar slumpa sig att hon är i Vietnam för sin praktik. Det var jätteroligt att träffa dem även om det bara var en liten stund. Det var ett helt okej museum, men tråkigt att det inte står så mycket på skyltarna så det var lite gissning som gällde då turistbroschyren vi fått var på franska.
Se vad man kan hitta när man är ute i Hanoi och turistar
Det fanns som sagt massor att se på museet, men svårt att veta vad utställningen egentligen handlade om. Kände mig lite tvungen att fota eftersom jag betlat kameraavgiften.

Nu är vi tillbaka på hotellet och ska packa det sista innan morgondagen och alldeles strax sova. Ja just det, vi hade strömavbrott här innan idag, det händer tydligen rätt ofta. Spännande att duscha i mörker! Detta inlägg blev avbrutet för ett litet strömavbrott till.
Jag börjar förstå varför de har lite problem med elen

110429

Ett par rätt händelselösa dagar har passerat och vi har med stormsteg närmat oss dagen då vi kommer lämna Da Nang. Igår var det Carros födelsedag och detta skulle ju så klart firas! Men först var det en dag med plugg som gällde. Jag hade ett samtal med min handledare i Sverige och jag var ärligt rätt nedslagen av hela samtalet då en hel del behöver ändras. Men det är ju bara att ta tag i i dag... Eller kanske om ett par dagar. Carros födelsedags firades i alla fall med att vi åkte till tandläkaren Diep som varit Carro och Johannas handledare och vår tandbleknings-master. När vi kom fram så tittade Dieps man som är läkare på Viktors sår i pannan och beslutade att det var dags att plocka stygnen. Det gick fint och jag är så sjukt imponerad av att Viktor är så lugn och bara ryckte lite grann. Såret är lite vattnigt så Viktor fick uppmaningen att fortsätta sin antibiotikakur i 5 dagar till (för det är ju bara att gå och köpa ut pillerna själv på apoteket). Efter det lilla ingreppet som utfördes i Dieps tandläkarstol så åkte vi till marknaden och köpte fisk och lite grönsaker. Blir alltid lika fascinerad av marknaderna och hur mycket olika sorters fisk och grönsaker det finns. Igår insåg jag även att det finns olika sorters ris och nu menar jag inte jasminris och basmatiris. Utan det stod tunnor med ris som för mig såg precis lika ut men med olika pris.

Hemma hos Diep så började matlagningen och det var roligt att få hjälpa till att laga och att få stå i ett kök igen var inte helt fel. Till förrätt blev det bläckfisk som jag fick den stora äran att skära upp. Sen blev det helgrillad fisk som vi fyllt med vitlöksmojs och olja. Fisken la vi tillsammans med sallad och groddar i ett rispapper och rullade ihop. Rullen doppades i någon fisksås med chilli. Mycket gott! Sen blev det visst mer fisk. Vi fick varsin makrill som också var mycket god men lite för mycket ben för min smak. Till efterrätt blev det lotusfrö-soppa och Carros obligatoriska tårta. Till allt detta så drack vi Absolut svarta vinbär som vi hade med oss som en svensk present. Men våra Vietnamesiska vänner (även vi) tyckte att det var lite väl starkt att dricka till maten så Dieps man åkte och köpte 7up så vi kunde grogga till maten. Den enda som uppskattade spriten naturell var Dieps far som kom på besök och klunkade i sig ett stadigt dricksglas med vodkan. Med sig hade han något som de kallade för baby crabs. Det såg ut som små krabbor och det knastrade nåt fruktansvärt när man tuggade dem och jag tror Rebecka beskrev smaken som nåt som levt hela livet på bottnen av havet och sen kommer upp och torkar. Jag skulle vilja säga kattmat med krisp.Jag skär bläckfisk, inget jag gör varje dag. Men Diep sa att jag kommer bli en bra husfruRensning av sallad
Viktor mortlar den sjukt starka löken
Födelsedagsbarnet fixar fiskpaket
Linnéa och Dieps man (dåligt av mig att inte veta hans namn)
Baby crab

Efter all mat var vi fruktansvärt mätta och vi åkte hem till hotellet för att dricka lite öl och sedan tog några tappra studenter (läs oansvariga) sig ut till Bamboo bar för att inte komma hem förrän vid 3. Men firar man födelsedag så gör man! Sen att Carro gick hem redan vid 1 har ju kanske inte med saken att göra...

Ikväll så händer det grejer i Da Nang då världsmästerskapet i fyrverkeri drar igång. Det är hur mycket folk som helst och staden lever verkligen upp. Det som lite irriterande bara är att det finns en musikanläggning placerad just utanför vårt hotell och just nu känns det som det är en konsert med hissmusik i hotellrummet. Det kan nog bli en bra sista dag och kväll i Da Nang det här. Imorgon flyger vi mot Hanoi och ser vad den staden har att erbjuda. Jag vet inte hur det blir med internet och så men kommer uppdatera när jag kan. I Hanoi stannar vi till den 5/5 och åker vidare mot Nha Trang för sol, bad och äventyr tills den 9/5 då bär det av mot paradisön Phu Quoc som blir vår näst sista destination eftersom vi åker till Bangkok den 14/5 innan hemfärd till Svea rike. Ja där har ni vår reseplan. Låter inte helt fel om ni frågar mig, gäller bara att koppla på disciplinen så jag får pluggandet gjort också.

110426

Dagen började med massa pluggande och förberedande inför den presentation som vi skulle hålla idag på skolan. Det är en uppgift som blivit kvar från praktikkursen och presentationen handlade om arbetsterapi i Sverige och hur vår utbildning är uppbyggd. Sen hade vi även fått i uppgift att lyfta frågan om en framtida samarbete skulle vara möjligt. Vi hade bjudit in Dr. Khanh (vår handledare i Vietnam), våra kontaktlärare och övriga som var intresserade. Jag blev inte ens förvånad när alla lärare från rehabiliterings avdelningen kom. Jag lyfte lite på ögonbrynen när hela den klass med sjukgymnaststudenter som vi haft kontakt med kom in genom dörren. Det är så van som jag blivit vid det vietnamesiska sättet att ta saker som de kommer och att inget är helt säkert för ens man står där. Presentationen gick i alla fall bra fast det nog bara var en handfull personer bland åhörarna som förstod vad vi sa. Men Dr. Khanh löste det hela med att ställa massor av frågor och översätta till de som inte förstod. Presentationen avslutades med att Dr. Khanh med nöje ville starta ett samarbete och beskrev oss som pionjärer. Sedan togs så klart de obligatoriska gruppfotona både med lärarna och studenterna. Efter presentationen blev vi bjudna på kaffe och vi kom fram till att de cyklar som vi köpt ska skänkas till skolan som sedan lämnar ut dessa till någon elev som inte har råd att köpa en egen. Känns gott!
Viktor med det fina plåstret i pannan och Dr. Khanh som antecknar febrilt
Vi med alla lärarna
Och med alla studenterna

Efter att detta var avklarat drog jag och Viktor till gymmet och lyfte lite vikter. Varför blir jag alltid förvånad över att det är så jäkla gött och ta ut sig ordentligt i musklerna efter mycket plugg? Efter träningen så tog vi våra cyklar mot ett ställe som vi hört av en av lärarna skulle vara bra på massage. Men de kunde bara ta två i taget så jag och Viktor som faktiskt var rätt hungriga gick till ett ställe intill, åt och väntade i en timme. När de andra kom ut från massagen och vi tänkte kliva in så uppstår ett fnissande och mummlande från massageflickorna. De kan ingen engelska så det enda jag hör är no nam. Men den lilla vietnamesiska vi lärt oss så betyder detta att de inte masserar män. Så jag och Viktor tänkte att vi helt enkelt tar och åker någon annan stans. Stället vi hamnade på var något dyrare, men massagen var kanon så jag klagar inte. Första gången på länge som jag är helt avslappnad i axlarna. Det enda lite speciella var när hon kopplade polisgrepp på mig så att jag själv masserade mig på ryggen med min arm.

Imorgon blir det plugg som vanligt och sen ska vi äta middag med vår kära Van som varit vår tolk och kontaktlärare under hela vistelsen. Blir sista gången vi träffar henne. Kommer bli riktigt sorgligt att säga hej då. För kan ju nästan lova att det verkligen är sista gången vi träffar henne.

110425

Gårdagen är inte mycket att berätta om. Vi pluggade fram till 16 ungefär sen hade jag och Viktor en riktig mys-söndag där vi endast var ute en runda och åt och sedan gick tillbaka till hotellet för att ligga i varsin säng, titta på varsin film och äta av vårt påskgodis. Det var riktigt skönt att bara ta det lugnt och jag tror att Viktors panna håller med.

Idag gick vi upp för frukost och sedan så mötte vi upp alla för att åka på en guidad tur först till Monkey mountains där vi visserligen redan sett den stora buddahn så den hoppade vi över men den här gången tog vår guide oss till en helt fantastisk strand. Vi var helt ensamma och vattnet var svalt och klart. Så där spenderade vi en timme innan vi åkte vidare mot Marble mountains.

Vi trodde ju att vår guide skulle följa med oss upp, men han stannade hos sina vänner och spelade kort och sa att vi nog skulle klara oss utan honom. Så vi gick mot en helt hiskeligt ful hiss som de smällt upp för att lättare ta sig upp på berget. Denna var dock inte färdig än så vi fick ta de gamla hederliga trapporna. Det blev dagen träning om jag säger så. Berget var indelat i flera olika platåer där det fanns tempel, en pagod och massor av stora och små grottor. Vi vandrade runt i någon timme och tittade på allt fint och det är inte svårt att förstå att de valt att göra grottorna till ställen för tillbedjan för det är en viss känsla att komma in i ett stor bergsrum som lyses upp av solen från ett hål i taket. Vi i Sverige har inte sådana så vi fick bygga stora pampiga kyrkor i stället. Synd bara att vi inte hade någon guide för hade varit intressant att få lite mer fakta om det hela. Få helt enkelt läsa på i efterhand.

Hissen upp till berget. Kunde de inte gjort någon som smälte in mer?Elin vid en av alla Buddhor
Agnes ser filosofisk ut en av alla grottor
En pagod för er som inte vet vad det är (det visste inte jag heller innan)
Den här stora grottsalen är inte bara ett uråldrigt ställe att tillbe gudar utan användes även som militärsjukhus under Vietnamkriget läste jag just
Så var vi på väg ner för berget igen

När vi kom ner från berget så skulle vår guide ta oss till ett billigt ställe där vi skulle få äta lunch. Där blev i alla fall jag rätt irriterad för han visste hur länge vi varit i Da Nang och ändå så tror han inte att vi ska märka att de tar sjuka överpriser. Vi var ju på ett ställe precis intill bara för ett par dagar sen och åt mycket billigare. Priset tog han ändå när han försökte få mer betalt än vad vi kommit överens om för att han blivit av med en arbetsdag... Jobbade han inte nu? Jaja, vi fick se en himla fin strand som vi inte upptäckt annars och vi hade nog råd med det hela, men känns lite ruttet.

Dagen avslutades med ett par timmar på stranden och sedan middag Bread of Life (dövstället). De andra stannade kvar på BOL och pluggade, men jag orkade inte med alla skrikande amerikaner som åt middag så jag åkte hem till hotellet och fick nån timmes effektiv pluggtid. Nu ska jag snart prata lite med farmor på skype sen ska jag sova för turistande är uttröttande.

110424

Nu har jag inte skrivit på två dagar. Hemma skulle detta inte vara något problem för inget hade ändå hunnit hända. Men här i Vietnam så har det hänt så mycket att jag knappt vet vart jag ska börja. Jag får titta på bilderna jag tagit för att minnas. Jag vaknade tidigt nu på morgonen och tänkte att det är lika bra att skriva nu innan massa nytt hinner hända.

I fredags så hade vi i alla fall bestämt oss för att gå upp tidigt och åka ner till stranden för att se solen gå upp. Klockan 04:20 ringde alarmet och vi packade väskorna och åkte ner till stranden. Väl där nere började vi inse att det var väldigt molnigt och att vi inte var ensamma. Vi glömde rätt snart att vi inte såg ett dugg av solen när den steg upp ur havet eftersom molnen låg täta. Detta eftersom hela stranden var proppfull på vietnameser. Första gången jag sett så mycket folk på stranden. De var alla ute för sin morgonmotion. Vi satt och beundrade alla rörelser och träningsstilar som visades upp där vi hade första parkett i våra solstolar. När vi började känna hungern krypande plockade vi fram den frukost vi hade med oss. En rätt lyckad morgon ändå.


Jag åkte tillbaka till hotellet för att plugga några timmar och återvände till stranden vid lunch för att äta lunch med de andra. Vi gick in på ett ställe som såg bra ut och beställde 2 kg musslor, ½ kg tigerräkor och 1 kg fisk. Jag blev sjukt mätt kan jag säga! Den dyraste lunchen hittills i Da Nang. Gick på runt 46 SEK.
För att korta ner inlägget något så går jag i stället in på gårdagen som börjades tidigt för min och Viktors del. Vi hade tid oss tandläkaren så vid 8 tog vi en taxi till vår Dr. Diep. Viktor började i tandläkarstolen för att bleka en av sina tänder som tidigare fått en smäll och är något gulare än de andra tänderna trotts tappra försök till att bleka även den. Detta gick kvickt och jag hoppar upp för min behandling. Jag får sitta i två timmar med säkert 10 olika saker i munnen och huvudet nedåt så allt blod samlas där. Men oj vilka fina vita tänder jag fick fick för runt 500 SEK.

Jag och Viktor hann precis äta lunch innan det var dags att byta om och åka och lira lite badminton med studenterna vi har haft kontakt med under vistelsen. Lite badminton visade sig vara deras skolmästerskap och prestationsångesten kom krypande. Det blev invigningsceremoni där vi sjöng nationalsången, vilket jag inte tror att Vietnameserna förstod eftersom de klappade upp tempot. Vi fick blommor innan vi börjat och sen satte turneringen igång, men vi var inte riktigt med på riktigt utan vi fick lite folk till vår plan som vi skulle spela mot. Vi vann 2 av 5 matcher vilket jag kan tycka är bra eftersom vietnameserna är sjukt bra på badminton. När finalmatchen var spelad så var det prisutdelning och även vi fick ett pris som Viktor tog emot och så fick han hålla tacktal som översattes till Vietnamesiska. Efter spektaklet så följde vi med några av studenterna för att drick lite läsk och så åkte vi hem för att duscha innan vi gick till den indiska restaurangen för middag.
Laguppställning
Viktor och Rebecka med vår lagskylt. Ingen aning om vad det står...
Agnes mitt upp i en av vårt lags vinnande matcher
Viktor tar emot en present som visade sig vara en tallrik med en av Da Nangs stora broar på
Rebecka och jag med blommorna vi fick vid invigningen

Nu kommer vi till gårdagens lite mer dramatiska händelser. Vi hade tidigare bestämt oss för att på påskafton ska vi gömma ägg och rita kartor till äggen som vi sedan ska leta upp. En riktigt rolig idé tyckte alla och vi knåpade ihop kartor och var mitt uppe i gömmandet av äggen när Viktor kommer till vår dörr med massa papper tryckt mot pannan. I all äggömmar-hets hade han lyckats slå huvudet i en fläkt och slagit upp ett stort jack i pannan. Det ville sig inte bättre än att jag och Elin följde med Viktor till sjukhuset för att sy ihop honom. Till saken hör att Elin är målad till påskhare i ansiktet. Vi fick många konstiga blicka när vi satt och väntade på Viktor innan han kom ut 3 stygn rikare. Inom en halvtimme var vi tillbaka på hotellet och kunde fortsätta äggjakten. Det blev många skratt och de stackars männen i receptionen trodde nog att det slagit över för svenskarna. Kvällen avslutades med att äta godiset som vi fått och vi delade broderligt och systerligt på alla de knasiga sakerna vi köpt. Krabbchips någon?
Agnes utklädd till påskkärring
Stackars Viktor och Påskhare-Elin
Glada barn med massor av godis
Lite mer godis, det blev rätt mycket godis för 20 SEK per man.

Ja det var min långfredag och påskafton. Jag måste säga att de varit innehållsrika och mycket minnesvärda. Idag ska vi först gå och se vad för roliga piller läkaren skrivit ut till Viktor och sedan plugga en massa.