110331

Fick en liten lätt sovmorgon när vi började först klockan 8 idag. Dagen började med att Viktor och Rebecka gjorde sin sista intervju. Efter det så gick vi runt på sjukhuset och tittade. Vi fick se tillverkning av proteser, barnavdelningen, massa träningsapparater och hjälpmedel. Detta sjukhuset verkar ha en större budget och det är mycket modernare här. Nääästan som hemma, men ändå inte.
En protesnisse som ställer in rätt vinkel på protesen eftersom patienten har så hög klack på sin sko (mycket vanligt med mön i hög klack här i Vietnam).
Viktor och Rebecka på vårt "nya" sjukhus.
Den fantastisk takmålningen på barnavdelningen. Mitt favoritdjur ju!
Rebecka i en ställning för övning av stående. Luckan bakom var svårstängd. Underdimensionerad som allt annat här kan jag tro...
Jag vet inte riktigt vad det här var. Men ett gånghjälpmedel misstänker jag.
Även vår kära tolk Van provade på lite träningsredskap.
Första bästa påse jag hittade för bananerna i morse var en påse föra baguetter. Funkade fint för bananer med!

Efter lunch så gick det sjukt segt att plugga, men jag fick i alla fall en intervju transkriberad. Men det blev många långa pauser innan jag var färdig. När jag väl var det så kände jag och Rebecka att vi behövde muntras upp efter 8 dagar utan sol, förkylningar och C-uppsats arbete. Så vi begav oss tillsammans med Elin till en beauty salong. Där vaxade jag benen och fick manikyr och pedikyr. Det var väl kanske inte enbart trevligt, men det känns skönt att ta hand om sig själv och när hela kalaset gick på strax under 100 SEK så känns det ännu bättre. Jag har ju till på köpet större lilltånaglar än någonsin eftersom de klippte bort all död hud i nagelbandet.
Becka bus redo för vaxning av benen!
Mina nyvaxade ben och nypedikyrerade fötter. Fick hjälp på med sandalerna så att inte nagellacket skulle smetas ut. Rebecka som hade converse fick sina nagalar fönade torra med en hårtork.

Efter vårt tre timmars besök på salongen så gick vi för att slänga i oss lite mat och sen hamnade jag här framför datorn. Inte en så värst händelserik dag, men det har ju trots allt blivit lite av en vardag här i Da Nang.

110330

Precis som jag trodde igår så blev det en hel del dötid på "praktiken" idag. Rebecka och Viktor fick några intervjuer gjorda medan jag satt med alla papper och min dator och fixade med bakgrunden i min uppsats. Så egentligen så blev det ingen dötid eftersom jag utnyttjade tiden väl. Kände mig superduktig eftersom jag även pluggade hela eftermiddagen. Det enda att göra när det är så dåligt väder. Jag fick i alla fall en intervju gjord idag så nu har jag bara 3 kvar. Någon av dessa ska jag göra på fredag så får se vad som händer imorgon på sjukhuset. Väskan packas nog med pluggmöjligheter i alla fall.
Rummet där vi håller våra intervjuer. Lite lugnare här än på det andra sjukhuset.

Elin och Agnes visade oss till ett nytt lunchställe idag. Det var helt okej mat för en mycket billig peng. Men jag har fortfarande inte fattat det här med att alla inhemska ställen har så fruktansvärt små möbler. Rent ytmässigt tar det inte mycket större plats att ha stolar för vuxna människor. Eller tja det kanske är där skon klämmer... Det är i alla fall alltid skrattretande att se när vi alla ska klämma ner oss i stolar för små barn.
Jag lyckades inte riktigt fånga det komiska med de låga stolarna och borden på bild. Men Viktor ser ju lite halvlullig ut så där efter en kopp med te på maten.

Idag var det exakt en månad sedan vi lämnade svensk mark. Jag kan verkligen inte fatta att tiden gått så här snabbt. Visst har vi hunnit med mycket, men jag börjar även inse att jag inte kommer hinna med att uppleva Vietnam. Så jag får väl helt enkelt återkomma om ett tag. Någon som är sugen på en Vietnamresa om typ 5 år?

110329

Idag så var det då dags för nytt sjukhus. Skillnaderna var stora. Det är mycket närmare, större, nyare och fullt av arbetsterapeuter som jag kan intervjua! Rummet där arbetsterapeuterna håller till är enormt (som en gympasal i Sverige typ). Alla patienter tränar samtidigt och det är ett himla liv och rörelse när alla var igång. Det kändes verkligen häftigt att komma in i rummet och se all aktivitet som genomfördes. Jag fick ju massa tid att se detta då Viktor och Rebeckas intervjuer drog igång direkt. Eftersom vi bara har en tolk tillsammans så fick jag klara mig själv.

Jag lullade runt på arbetsterapin ett tag och kikade. Men det var ingen som tog sig an mig, antagligen för att de inte pratade engelska. Så jag gick mest runt och log mot alla patienter. Jag har nog aldrig lett (heter det så?) så mycket som jag gjort under min tid i Vietnam. Det är liksom ett så bra sätt att hälsa, visa respekt och gemenskap på. När jag hängt en stund på arbetsterapin så gick jag och kikade på barnrehabiliteringen, men då hade de slutat för lunch så det var bara en jätteledsen flicka och hennes pappa kvar som jag inte ville störa. Så jag satt mig helt enkelt på en stol för att vänta ut Viktor och Rebeckas intervjuer. Då kom plötsligt en läkare fram och började prata med mig. Han pratade jättebra engelska och jag kunde för första gången på länge sätt ihop meningar och berätta saker och han förstod! Så vi satt i ungefär en halvtimme och jämförde länder och utbildningar.

Efter lunch så blev det pluggande på vårt stammisfik. Jag fick en hel del gjort och känner mig nöjd. Men jag har fått i halsen så det blev inget av gympasset som jag tänkt mig. Gick istället en runda på stan med Carro och Johanna. Jag hittade faktiskt en tröja och en skjorta. Det som är bra med skjortorna här är att om man går upp i storlek så blir de inte bredare utan bara lite längre så hittade faktiskt en som passade. Men det var i en av de dyrare affärerna så fick betala cirka 70 SEK för den...

När jag kom hem fick jag en härlig överraskning! Hotellet hade satt in en skohylla till mig. Antar att städerskorna tröttnat på att lyfta på alla skor och städa under dem. För alla andra i Camp Sweden hade med fått hyllor. Kvällen avslutades med födelsedagsfirande idag med. Men idag var den Linnéa som fyllde år. Detta firades med mat på restaurangen Mr. Pizza och med tårta så klart.
Dagens överraskning, tänk att jag kunde bli så glad för så lite

Imorgon hoppas jag på att få några av mina intervjuer gjorda. Men tyvärr kommer det nog bli en massa dötid. Får ta med en bok och läsa om min snälla läkare inte kommer förbi imorgon med.

110328

Idag var det till att gå upp tidigt för att klä upp sig lite och dra till skolan för konferens. Det var dåligt väder idag också så vi lyxade till det och tog taxi till skolan. Kalaset gick på cirka 7,5 SEK och detta delades på 4. Tror jag ska klara av denna utsvävning.

Väl på skolan så visade det sig att de inte kör med någon akademisk kvart utan snarare en akademisk timme. När det hela väl körde igång inleddes det med uppträdande med sång och dans. Väldans fint bitvis. Jag trodde ju att de flesta föreläsningarna skulle hållas på engelska och om så inte var fallet så skulle det finnas någon som kunde översätta åt oss. Det mesta var på vietnamesiska och de power point slides som visades var visserligen översatta till engelska men där stod inte så mycket att jag kunde få något sammanhang i vad som sades. Det jag kunde konstatera efter en förmiddag i den sjukt kalla aulan var att den som har längre ben tar färre steg än en med korta ben. Banbrytande fakta!

Efter lunchen som vi blev bjudna på av skolan så gick vi för att fira Elins födelsedag med en kaffe. Vi överraskade med ett stort paket och en tårta. Tror hon blev rätt så glad i alla fall. När tårtan var nertryckt så gick jag för att köpa mig lite schampo. Lättare sagt än gjort. Vilket är balsam och vilket är schampo? Men framför allt vilket schampo är för vilken hårtyp? Jag hittade i alla fall någon som verkade bra och gott luktade det också. Ska bli spännande när jag ska köpa duschtvål. De hade massa spännande dofter som cup cake och tvål från The body shop (får man sälja det nån annanstans än på just The body shop?).
Elin med sin fina gris som hon fick av oss!
Elins tårta var himla fin men smakade inte så mycket.

Kvällen avslutades med middag och karaoke för att fira Elin ytterligare. Det blev en trevlig kväll som avslutades rätt så tidigt. För imorgon är det allvar igen med nytt sjukhus och nya personer att intervjua!

110327

Idag var vi ju då utbjudna till landsbygden till en av våra lärare (Cam). Dagen började tidigt då vi skulle mötas vid skolan redan klockan 8. Det verkligen ösregnade ute i morse och det skulle visa sig att de där regnbyxorna som jag packat ner och bara tog plats kom till användning idag. Väl vid skolan så mötte vår andra kontaktlärare (Van) upp oss och tog oss mot bussen som skulle ta oss halvvägs till Cam. Bussresor i Vietnam är alltid spännande då det alltid är någon på bussen som blir åksjuk och spyfärdig. Efter bussfärden var det ytterligare en lite bit till som vi skulle åka, men det gjorde vi med taxi.
Mina fina barbapappor på parkeringen på skolan

Framme hos Cam så träffade vi hennes syskon och alla grannbarnen. Det kryllade av ungar överallt! Vi blev i alla falla satta i arbete med att rensa sallad och greja lite grann. Maten lagades över öppen eld så jag kände mig lite som på en scoutläger. Det var i alla fall en mycket mysig förmiddag och maten blev kanongod! Efter maten så gick vi till Cams familjs risfält och kikade. Här äter jag ris varje dag och hemma äter jag nog det någon gång i veckan i alla fall. Men jag hade ingen aning om var på risplantan riset verkligen kom ifrån. Så det fick jag lära mig idag. Det är uppe på plantan när den blommat av som man kan utvinna riset. Det verkade vara ett hårt jobb att odla ris, speciellt om det skulle bli torka. Visste ni förresten att det finns något som heter Field fish (fältfisk), det är fisk som lever i risfälten?
Här rensar Johanna, Caroline, Cam och hennes väninna sallad
Jag vid elden
Maten vi tillagat (eller hjälpt till lite med i alla fall)
Hela byns ungar skulle jag tro
Vi gick en runda på byns marknad. Trädet som syns skulle tydligen vara runt 1000 år gammalt
Cams familjs risfält
En risplanta
Johanna och Cams lillasyster

Det blir en del bilder idag, för det var en sån där dag när jag hela tiden ställde mig frågan "Hur hamnade jag här?" Så jag tänker att bilder säger mer än ord. Imorgon ska vi på konferens så det gäller att klä upp sig lite tjusigt och hålla skärpan uppe eftersom allt kommer hållas på knackig engelska.

110326

Ja men för att börja med gårdagen så blev den inte riktigt som planerad. Jo jag hade sovmorgon och jo vi gick till gymmet. Men efter det så spårade det ut lite grann. Vi gick för att äta lunch och efter lunchen var vi ju tvungna att dricka lite kaffe. Kaffepausen blev snabbt till en långfika med samtal som vilka kändisar som är snygga. Alltså inget seriös C-uppsatts snack, vilket verkligen var skönt. När vi kom tillbaka var klockan så mycket att det inte var någon mening att börja plugga tyckte vi. Så vi började skriva på vår låt som jag la upp igår. Riktigt festligt kan jag tycka.

På kvällen så hade Elin och Agnes blivit inbjudna på lite "after-work". Verkade gå ut på att dricka vodka och öl. Rebecka hängde i alla fall på dem. Så om ni vill läsa mer om detta kolla hennes blogg HÄR. Jag och Viktor var inte så sugna på detta så vi bestämde oss tillsammans med Johanna och Caroline att köra lite fredagsmys. Så vi gick till affären och köpte vin, kex och ost. Detta tog vi med oss till Viktors rum och det blev som en liten picknick. Självklart spelades det lite skip-bo också. Det var i alla fall väldans trevligt och det kommer nog göras om fler gånger.
Idag så var det upp tidigt för vi hade bokat tennisbana vid 10. Denna gången gick det mycket bättre att spela och det verkade som om vi faktiskt var välkomna tillbaka. Efter en dusch så gick vi för att äta brunch. Det blir så härligt speciellt att gå ut och äta frukost. Något jag vill göra oftare när jag kommer hem till Sverige. Resten av dagen pluggade jag faktiskt på duktigt tills det var dags för mig och Viktor att göra den stora flytten. Eftersom det gått ungefär 3 veckor så var det dags för mig att få enbäddsrummet. Vi har bestämt att vi får ungefär 3 veckor var i det. Känns mycket konstigt att ligga här själv i sängen. Har ju inte varit själv på mer än 3 veckor!

Kvällen avslutades med middag och en härlig efterrätt med massa choklad. Nu ska jag kika på en film och sen sova för vi ska upp tidigt imorgon. Vi ska åka ut på landet och hälsa på en av våra kontaktlärare (Cam). Vi ska tydligen laga mat tillsammans och få träffa hennes familj. Det ska bli himla spännande!
Kajsa påminde mig om att jag inte lagt upp nån bild på skorna jag sydde upp sist i Hoi An. Jag blev som sagt inte hundra nöjde med dem. Men här är de i alla fall!

Vi har skrivit en låt!

Här kommer låten som vi skrivit idag. Ett litet svar på Frida och Johannas försök till låt... Denna kom till efter ett konstaterande att Vietnameser gärna sitter på huk.

Sitta på huk

Melodi: Svennebanan Promoe Text: Anna, Rebecka och Viktor

Tack som fan Cám on

Om det regna ta din kapuschong 

Ta din cykel i rusningstrafik

Känn lugnet ingen kallabalik

Viktor var sugen på brai

Men fick bara en naken doktor Hai

Hoi An och Bana Hill

Ligga på stranden och ta det chill

Spela biljard med en nigerian

Nej, Anna vill vänta med barn

Fejk, i Sverige finns bara solariebränna

Varför tror ni vi inte stanna hemma?

Jag menar what is happening?

Alla vietnameser kör med whitening

ordning o reda vodka på fredag

imorgon är vi lediá

långtidsbyggen

innan ser det ut som kalhyggen

Dags för rast och fällning

Ner i en sjukt obekväm ställning

Refräng: Sitta på huk, sitta på huk...

Ta många bilder i grupp

Med en hel jävla trupp

Karaoke sjungs det med glatt humör 

Hemma skäms vi så vi dör

Sängen är hård som sten

Efter 5 sekunder så domnar mina ben

Staden är full av smogg

Munskydden har vi visat på vår blogg

Rebecka fråga chans

Det gick inte som en dans

Flickor fnittrar varje stund

Nej, vi vill inte äta hund

Big C är vårt mekka

Viktors cykeldäck fick en läcka

Att åka buss är ingen lek

Rebecka tycker brödsmulor känns som smek

Innan löning känns det inte skralt

Här är det billigt och blir aldrig halt

I butiken hänger fula kleeder

Har vi nämnt att vietnameser har sjukt mjuka leder?

Refräng: Sitta på huk, sitta på huk… 

110324

Idag har jag vid flertalet tillfällen tänkt att nu har vi acklimatiserat oss rätt fint här i Da Nang. Första gången jag slogs av denna tanke var idag när jag som så ofta förr studerade mina medmänniskor på sjukhuset. Jag upptäckte helt plötsligt att inte alla ser lika dana ut som jag förut tyckte. Det är inget rasistiskt i detta uttalande utan bara ett konstaterande att alla har svart hår (pojkarna kort och flickorna långt) de är ungefär lika långa, samma kroppstyp och pratar för mig ett främmande språk. Men idag så insåg jag ju som sagt att jag kan hitta skillnader och de är fruktansvärt olika.

Andra gången idag som jag tänkte på att nu har jag allt vant mig vid det här stället var idag på fruktmarknaden. Vi skulle köpa lite frukt till praktiken som tack (eftersom vi ska byta sjukhus nästa vecka) och stod och funderade på vad de kan tänkas vilja ha. Då ser vi alla tre en råtta som kryper fram under fruktståndet och vi skriker inte "usch va äckligt!" utan säger "titta en råtta!". Sen står vi och kikar fascinerat på hur den plockar åt sig frukt ungefär som en ekorre och snabbt försvinner iväg.

Idag var det då sista praktikdagen på detta sjukhuset för min del. Rebecka och Viktor ska dit imorgon och fixa lite grejer, men jag håller mig hemma i sängen med lite sovmorgon. Men det känns ändå lite tråkigt att lämna alla gubbar och tanter som vi sett nu varje dagi nästan 2 veckor. Jag har inte utbytt några ord med dem, men har ändå på något sätt fått en inblick i deras liv. Ska samtidigt bli intressant att se det andra sjukhuset som vi ska till nästa vecka och se vad som skiljer sig.
Viktor gör en insats med en av strokepatienterna. Han masserar patientens muskelfäste i armvecket för att minska ihopdragningen av muskeln.
En av alla söta tanter som jag studerat under 2 veckor.

Jag måste passa på att ställa er en fråga. Jag får höra frågor som "är du trött?" eller "är du ledsen?" precis varje dag av olika människor. Det är aldrig någon som frågar Viktor eller Rebecka. Är det så att jag ser speciellt trött ut eller är mitt koncentrerade ansikte helt blankt och uttråkat?

Imorgon blir det som sagt sovmorgon och sedan bär det av till gymmet för att sedan kunna plugga ordentligt på eftermiddagen. Vet inte riktigt vad kvällen har att erbjuda, men brukar aldrig vara några problem att hitta något att göra i den här staden...

Min dag på praktiken idag var inte särskilt produktiv eftersom Viktor och Rebecka hade en intervju så vår lärare som även är vår tolka var upptagen med dem. Men jag tillbringade tiden genom att studera människor. Jag tycker att det kan vara ett av de bästa tidsfördriven någonsin. Jag satt idag och önskade att jag kunde vietnamesiska eftersom det är en av sjukgymnasterna som låter så himla arg och hård på rösten mot en av patienterna. Kanske är det så att sjukgymnasten försöker peppa patienten och uppmuntra denna att göra sitt bästa, eller så är det bara så att han skäller och skriker på patienterna varenda dag.

Efter praktiken blev det lunch och sedan tillbaka till hotellet med en take-away kaffe som jag avnjöt under tiden som jag transkriberade (lyssna på intervjun och skriva ner exakt vad som sades). Detta var mycket svårt eftersom jag hela tiden hörde skrikande barn i bakgrunden. Tur att jag hade antecknat så mycket som jag gjort.

Ville med den här bilden visa hur hård min säng är. Kolla hur fint kaffemuggen står.

Efter pluggandet drog jag och Viktor till gymmet. Det är minsann tur att jag har Viktor som kan visa mig och vara min personliga tränare för gymmet här är inte direkt som hemma. Något som är väldigt peppande är att spana på de vietnamesiska killarna och se hur många kilo de tar i olika övningar. Jag älskar att se deras miner när jag tar samma eller högre!

Kvällen avslutades som så ofta förr med middag och fika. Detta med hela det svenska gänget förutom två nya studenter som ska ha anlänt idag, men som vi inte sett till. Det blev i alla fall en väldans trevlig kväll. Tänk vilken tur jag har som har hamnat med så här goa människor!

110322

Idag började inte alls bra. När vi kom ner och skulle ta cyklarna till praktiken så hade Viktor punka. Vi ringde vår kontaktlärare och frågade om hon kunde hämta Viktor på sin moped. Det ville hon inte, men Rebecka kunde hon ta. Så Viktor fick ta Rebeckas fina rosa cykel och rulla mot praktiken med mig. På vägen fick vi se ett begravningsfölje. Bara det var intressant, men det mest fascinerande var att alla respekterade detta och inga galna omkörningar som är vardagsmat här gjordes. På praktiken hände det gamla vanliga och vi kikade på och hjälpte till med patienter. Men på slutet så brukar det alltid bli en liten stund över med studenterna och det är alltid lika roligt att prata med dem. Idag kom vi på något sätt (gör vi inte alltid det?) om vi hade pojk- och flickvänner. Rebecka frågar om en av killarna hade någon tjej, men på grund av språkbarriären tror killen att hon typ frågat chans på honom. Men han tackar artigt om något förvirrat nej, för Rebecka är ju lite för lång. Sen frågar samma kille om Viktor gillar musik och då fram för allt Justin Bieber. Viktor svarar att han tycker Justin Bieber suger rätt hårt. Men killen kan inte förstå detta utan frågar om han vet vem denna Justin är. Det vet Viktor mycket väl men han tycker fortfarande inte han är bra. Detta var tydligen mycket märkligt då ett sus av förvirring gick genom gruppen.

Efter praktiken drog vi oss mot ett av caféerna som har internet. Där åt vi lunch och satte oss med datorerna i högsta hugg för att plugga. Det gick bra i alla fall för mig och efter en stor kopp kaffe med något som i alla fall liknade en kanelbulle så gick det ännu lite bättre.

Sedan var det bara att stressa iväg till skolan där jag skulle möta upp Agnes och vår kontaktlärare för att hon skulle kunna ta mig och Agnes till en frisör. Vi blev återigen inledda på smågator för att tillslut hamna hos en frisör. Hon var superduktig, men hon talade inte ord engelska. Detta gjorde att beskrivningen av frisyr gjordes genom Van som inte heller är kanonbra på sådana ord som beskriver frisyrer. Men vi lyckades nog rätt bra för både jag och Agnes gick där ifrån 16 kr fattigare och med schyssta frisyrer.

Sån här längd har jag på håret nu. Frisören la ner massa tid på att platta det, men efter 10 minuter på cykel så hade det fuktiga vädret vågat till mitt hår igen.

Efter besöket hos frisören var det dags för middag och sen snabbt tillbaka till hotellet för ombyte och vandring mot tennisplanerna. Jag har aldrig spelat tennis innan och det syntes tydligt. Jag var helt klart värdelös. Men jag tyckte att det var roligt. Frågan är om vi får komma dit fler gånger och spela för vi hade bollar överallt till slut. Fördelen, eller nackdelen om man så vill var att med hyran av banan ingick en bollkalle så vi behövde aldrig springa och hämta några bollar. Detta resulterade i att träningen inte blev så hård eftersom jag inte sprang efter alla bollar som jag skjutit bort. För detta fick han dricks för han hade ju fått springa mer än någon av oss. Det har varit en lång dag med fullspäckat schema så nu ska jag skypa med Fridis i Sydafrika sen sova massa gott.

110321

Idag var det återigen dags för oss att rulla mot praktiken. Väl där var jag genomsvett, redan på morgonen var det sjukt varmt. Väl på sjukhuset får jag veta att det är dags för min första intervju. Det gick rätt så långsamt och varken jag eller Van (min kontaktlärare och tolk) hade hundra koll på frågorna. Något som inte förbättrade situationen var att det i rummet intill var lekterapi med ett gäng barn. Jag har väldigt svårt att höra vad som sägs på inspelningen av intervjun för det enda som hörs är skrikande barn. Direkt efter var det dags för nästa intervju som gick bättre trots att förhållanden inte var perfekta.

Efter praktiken var slut cyklade vi mot stranden och en av restaurangerna där. Vi hade sett att detta skulle bli den sista soliga dagen på ett tag så vi bestämde oss för en eftermiddag på stranden. Så efter att jag och viktor delat på en fisk och Rebecka ätit nudel wook så cyklade vi vidare mot vårt favoritställe på stranden där de hyr ut strandsängar. Har nog allt byggt upp en rätt fin bränna ändå.

Sen drog återigen vidare med våra cyklar till supermarketen där vi handlade massor av yogurt och annat gott. Det tar alltid sjukt lång tid att handla där fast vi vet vad vi ska ha och ungefär vad allt finns. Tror det är för att det är så mycket att titta på.

Vi skulle egentligen provat på att spela tennis ikväll, men alla banor var bokade så blev ett besök på gymmet och ett på Mr. Pizza som har det mesta i matväg, men framförallt sjukt goda lasanger och inte att förglömma ett finfint akvarium.
Imorgon har en av kontaktlärarna lovat att visa mig och Agnes till en bra frisör. Så imorgon flyger lockarna av... Eller vi får se vad som händer men jag är i alla fall i akut behov av att klippa topparna.

110320 del 2

Jag tänkte sammanfatta dagen med hjälp av frasen "det här trodde jag inte när jag vaknade i morse".
- Att det skulle vara för varmt för att sitta ute och äta frukost.
- Att både badvakt och polis/ordningsvakt skulle komma och stoppa oss från att spela fotboll på stranden.
- Att restaurangen vi åt middag på endast hade en vattenflaska att erbjuda.
- Att jag skulle dricka 2 öl och gilla det.
- Att jag skulle lära mig spela biljard.
- Att jag skulle spela biljard i lag med en fotbollsspelare från Nigeria.
- Att jag skulle bli raggad på av en fotbollsspelare från Nigeria.

Tja det var nog dagen i stort. Det är söndag och jag har bara tagit det lugnt och haft det gött. Hoppas ni med har fått/får njuta av er söndag!
Vi snoffsade upp oss lite ikväll efter 1,5 veckor utan smink.

110320

Jaha vad har hänt sen sist nu då? I fredags så var det praktik som vanligt. Denna gången fick vi till och med ta lite i patienterna och hjälpa dem att träna. Det är ju egentligen ingenting som vi gör hemma. Men kanske kan vi lära oss något och ta med hem. De anställda och studenterna ber ofta om ursäkt för att de har lite resurser och att det säkert inte är lika bra som i Sverige. Men för det första är en jämförelse närmast omöjlig och för det andra så finns många saker som är bättre här. Så som att de tränar många i ett rum och där med få chansen att se andras framsteg och de kan även lätt utbyta erfarenheter.
Vad Viktor gör på den här bilden vet jag inte, men Rebecka sköter sig bra.

Efter lunch så packade vi väskorna och gick för att ta bussen till Hoi An. Det var ju minst sagt en upplevelse. Vi blir intryckta på en buss med precis så mycket plats att vi kunde andas plus att vi fick betala 30 000 dong i stället för de 10 000 dong det skulle kostat. Efter knappt en timme med en oavbrutet tutande buss, väskor som ramlar av bussen i farten och kräk på tröjan så kom vi fram. Jag och Viktor konstaterade att nu har vi provat och helst aldrig igen. När vi hoppade av bussen träffade vi på en trevlig amerikanare som vi tog följe med in till stan. Väl inne i stan kunde vi konstatera att en körfestival gjorde det i stort sett omöjligt att hitta ett hotellrum. Men efter mycket ringande och runtspringande fick vi tag på ett rum för 3 som vi nu skulle dela på 6 eftersom vi erbjöd amerikanaren att hänga på.

Kvällen spenderades med skoshopping, tittande i gamla stan och middag med sjukt billig öl (en kanna för cirka 6 kr). Efter det så gick vi hem rätt tidigt för att vi skulle även upp tidigt igår eftersom vi bokat in en båttripp med snorkling. Klockan 2 ramlar det in en tämligen full amerikanare som inte var direkt diskret. Jag hade ju fått den härliga äran att dela säng med honom. Han pratade sjukt högt och det var ett under att han inte väckte hela hotellet. Men när jag slutade svara på hans frågor så fortsatte han i stället prata med sig själv. Behöver jag säga att jag inte sov jättegott igår natt?
VI gick i alla fall upp vid 7 igår morse och förberedde oss för snorklingtur, men när vi sitter vid frukostbordet så får vi ett sms om att vågorna är för höga och turen blir inställd. Så då hade vi plötsligt en hel dag över att göra något på. Vi gick till en liten affär som sålde grejer som funktionshindrade tillverkade till förmån för personer som har det svårt i Hoi An med omgivning. Kändes gött och köpa något som inte bara var något masstillverkat krimskrams. Dagen fortsatte med en båttur till stranden. Värsta turistfällan någonsin upptäckte vi när vi stannade till för att se lite traditionellt fiske. Mannen med nätet kommer över till vår båt och vill ta bilder, när bilden är knäppt kräver han 1 dollar för det...

Båtturen var mysig och vi fick faktiskt se en del som vi inte gjort annars. Men när vi blir avsläppta så ser vi inte strnaden, men tänker att en promenad har väl ingen dött av. Efter 50 minuters vandring i gassande sol kommer vi äntligen fram till stranden. Något jag ska tänka på från och med nu är att tänka på att smörja in mig även vid promenad. Mina vader lyser röda och härliga just nu. Det var i alla fall skönt på stranden och vi stannade tills blåsten gjorde det lite väl kallt och tog då en taxi tillbaka till staden. Där satt vi oss för lite öl och skipbo tills en tjej vi lärde känna i fredags kom. Hon är född i Hoi An men har bott i USA i cirka 8 år. Hon visade oss runt till matställen där jag aldrig vågat prova maten annars och det var gott men sjukt starkt på mina redan av solen brända läppar. Till efterrätt blev det en majsgröt med kokos på. Låter sjukt konstigt, men helt okej. Efter att ha hämtat upp de skor jag beställt dagen innan (de blev okej, men kan nog hitta billigare och bättre sen i Thailand) så åkte vi tillbaka till Da Nang och däckade i sängen med en av de piratkopierade filmerna jag köpt och jag orkade verkligen inte blogga.

Nu är det strax för frukost sen blir det nog en runda till stranden med vår nyinköpta volleyboll. Kanske till och med blir två inlägg idag!

110317

Jag vet inte hur många gånger idag jag har sagt "Hur hamnade vi här?" eller "det här trodde jag inte när jag vaknade i morse". Igår kväll fick vi ett sms om att det inte blir någon praktik idag. Detta innebar en liten sovmorgon och ett tidigt gympass. Men framförallt riktigt seriöst pluggande. Vi gick till ett café med internet och kaffe som smakar som hemma. Där fick jag massor gjort och jag känner mig på gång.

Klockan 16 var vi ju bjudna på fest med våra studentkamrater. Först blev det massor av de obligatoriska gruppfotona. Viktor var en mycket populär kille idag och tjejer som vi inte ens har sett innan kom fram och ville ta kort med honom. Även jag var populär idag bland killarna och jag fick en beundrare som hela tiden var innanför den bubbla som jag gärna har runt mig i Sverige, men som inte möjlig i Vietnam på grund av alla människor.

Efter detta undrade studenterna om vi ville följa med dem och äta och det var klar vi ville. Vi blev ledda in bland massa små gator och tillslut in i en gränd där det visade sig finnas en restaurang. Vi blev placerade vid ett bord och det var minst sagt trångt. Maten kom in och framför oss var något som jag inte alls hade kommit på att beställa själv. Maten visade sig vara kanongod och jag fick äntligen lära mig vad man ska ha det där rispappret som smakar plastficka till. Man ska ju så klart göra sina egna små knyten och det gjorde vi! När maten var uppäten och det var dags att betala fick vi inte det. Känns så sjukt konstigt att de vietnamesiska studenterna som har så himla mycket mindre pengar än oss skulle betala. Men samtidigt så oartigt att inte ta emot. Så vi får lista ut nåt sätt vi kan bjuda igen på.

När maten var betald skulle vi tydligen åka till ett kareoke-ställe. Så det var bara att hänga på! Jag måste erkänna att jag var rätt skeptisk till idén och i Sverige hade jag nog aldrig ställt upp utan alkohol i kroppen. Men efersom vietnameserna bjuder på sig själva så ska baske mig jag med göra det! Rebecka, Elin och Agnes var modiga och körde på först. Tillslut bestämde jag och Viktor oss för att köra en låt tillsammans. Det blev "A whole new world" från Alladdin. Ja vi såg nog till och med lite kära ut där ett tag. Sen bara sprang det på och jag körde tå låtar till. Kan stoltsera med en hes hals nu i alla fall.
Tjejerna väljer låt bland alla gamla hits.

Efter en rätt lång stund började vi känna oss lite trötta på det öronbedövande kareokeljudet, så vi sa lite snällt att nu måste vi gå hem och plugga men eftersom vi inte visste var vi var ville vi ha lite tips om vägen. På denna fråga avbröts allt sjungande och hela alltet avstannade för att visa oss vägen hem. Hem kom vi och här är jag nu. Som sagt det trodde jag inte när jag vaknade i morse.

Imorgon är det praktik som gäller och på eftermiddagen ger vi oss nog av mot Hoi An igen. Vi har nämligen bokat in en hel dags båttripp med snorkling kl 8 på lördag morgon. Ska bli härligt och vädret ser ut att bli kanon.

110316

Dagen började med en cykeltur på 25 minuter i ösregn till vår praktik. Vädret är tydligen inte alltid underbart här. Idag fick jag ut lite av praktiken och vi kunde gå igenom flertalet patienter, deras diagnos och behandling. Många av dem som är på sjukhuset har varit där för rehabilitering väldigt länge, alltså i flera år. Vissa av patienterna räknar inte ens med att komma hem utan koncentrerar sig på att klara vardagen på sjukhuset. Verkligen svårt för mig att tänka sig en sådan vardag, men på grund av brist på pengar och stora avstånd så är detta den enklaste lösningen.

Idag träffade vi den lilla tjejen igen och hon fattade verkligen tycke för Rebecka. Hon klättrade upp i Rebeckas famn och då tyckte vår kontaktlärare att det så så festligt ut. Detta för att Viktor också stod bredvid så hon tyckte de liknade en familj.
Idag började vi prata ordentligt med alla sjukgymnaststudenterna som också finns på sjukhuset. Vi hade massa intressant samtal om allt möjligt som att Rebeckas namn lät som Beckham. Vi tog förstås den obligatoriska gruppbilden. Tjejerna eller speciellt en tjej verkade mycket intresserad av Viktor och ville ta en bild på bara henne och Viktor.
Efter praktiken så blev det faktiskt lite pluggat och för andra gången drog jag på aerobicträning. Denna gången var jag precis som de andra vietnameserna och hade bara sporttop utan tröja över. Det handlade inte så mycket om att jag ville passa in utan att jag hade tvättdag idag.

Imorgon blev vi inbjudna på fest hos våra nyvunna studentvänner. Den börjar klockan 16 så jag misstänker skarpt att det är något annat än de fester vi är vana vid. Antar att det kan ha blivit just den beskrivningen i brist på något annat ord. Vi får helt enkelt se vad som händer... Precis som vanligt.

110315

Nu tror jag faktiskt äntligen att min kontaktlärare har förstått att jag vill ha praktik innan jag genomför intervjuer. Men hon beskriver det som observation och det är ju inte riktigt vad jag menar. Jag vill gärna göra lite och inte bara titta på patienter och anställda som inte kan prata engelska och förklara vad de gör. Jag kan nog låta lite negativ nu, men jag vill ju så gärna lära mig något och även få till en bra c-uppsats. Imorgon är det dags igen så det är bara att fortsätta kämpa på. Kanske någon gång den här veckan kan vi förstå varandra och få till ett bra samarbete.
Idag på sjukhuset hittade vi en liten söt tjej som gillade Rebeckas kamera.

Resten av dagen efter praktiken bara gick. Jag var på gymmet och visade de vietnamesiska pojkarna hur man lyfter skrot. Känns gött att kunna trötta ut kroppen och inte bara huvudet. Efter träningen slösurfade jag bort resten av dagen innan det var dags för middag. Så är med andra ord inte så nöjd med mig själv och mina skolprestationer idag. Men jag vet ju att min disciplin funkar utmärkt med lite mer tidspress så är inte särskilt ororlig.

110314

Idag var då den första dagen på praktiken. För min del gick det inte så bra, enligt men kontaktlärare skulle jag börja med mina intervjuer idag fast jag förklarat i alla fall 3 gånger att jag ville se verksamheten och hur arbetsterapeuter jobbar här innan jag börjar intervjuerna. Det hela slutade med att Rebecka och Viktor genomförde 2 intervjuer och fick se verksamheten, medan jag satt och tittade på en man som fått stroke och satt och flyttade plastbitar fram och tillbaka i en timme. Jag fick visserligen tid att prata med några snälla vietnamesiska studenter och jag såg nog allt att de använde sig av ungefär lika metoder som vi gör i Sverige.

Anledning till att det blir så här fel är min kontaktlärares (och typ alla vietnamesers) ovilja att göra någon besviken. Så om jag förklara något och hon inte förstår så säger hon inte "vad menar du?" utan hon fortsätter som hon tror att jag vill ha det. Jag har i alla fall varit i kontakt med min handledare här i Vietnam och det verkar som att han förstår mig och han har lovat att förmedla vad jag vill till min kontaktlärare. Så nu får vi bara vänta och se hur det blir.

Lunchen spenderades på stranden, först med en promenad längs havet och sedan ett restaurangbesök. VI kunde bara konstatera att de luncher vi kommer ha här slår bunkern där vi brukar äta med hästlängder. Utsikten, maten, ljudet, lugnet och servicen är 1000 gånger bättre i Vietnam.
Vad åt ni till lunch idag och var åt ni den?

Efter lunch så cyklade jag hem själv och de andra återvände till sjukhuset för att genomföra sin andra intervju för dagen. Jag fick några timmars C-uppsattsplugg gjort och jag känner mig rätt nöjd trotts dagens besvikelse. Jag får hoppas på att morgondagen fungerar bättre och att ett rejält pass på gymmet imorgon kommer rensa min negativa hjärna. Bara till att lära mig att allt går i Vietnam bara jag har tålamod!

110313

Då har helgen i Hoi An passerat, och fort gick det! Igår så kom taxin som beställt vid 12:30, men bilen var inte större än en mellanstor golf och vi var 9 personer som skulle åka. Men taxikillen fixade fram ett extra säte allra längst bak i bilen så tre personer fick sitta där, fyra i det vanliga baksätet och två i passagerarsätet. Jag kan ju säga att det var trång och att det var tur att vi gjorde ett stopp på vägen så att lite blod kunde rinna ner till rumpa igen. Stoppet gjordes på ett stenhuggarställe där de gjorde skulpturer i sten. Det var sjukt fint, men sjukt dyrt (även med vietnamesiska mått mätta). Tillslut kom vi fram till Hoi An och tog in på ett skruttigt men billigt hotell.

Efter detta gav vi oss ut på stan för att mötas av skräddare överallt. Jag och Rebecka försökte hitta de med de finaste kläderna hängande utanför, men det var typ omöjligt att välja. Tillslut blev vi indragna hos en kvinna som påstod sig kunna sy allt vi ville. Vi kunde titta i modemagasin och bara peka. Vi kikade i hennes urklipp och helt plötsligt dyker Hänt Extra upp. Världen är allt bra liten ändå. Jag beställde i alla fall två klänningar hos henne. Hos en annan en byxdress och hos en tredje ett par sandaler.

Vi åt lunch på ett ställe med riktigt god mat men nackdelen var att det körde en ångvält fram och tillbaka och lät oavbrutet..Jätten Anna slår till igen

Vi åt lunch på en restaurang som hade riktigt god mat, men nackdelen var att en ångvält körde fram och tillbaka oavbrutet och lät sjukt mycket.
Kvällen avslutades med en vandring i den gamla staden som var så sjukt exploaterad av turister att det inte var något att ha. Det blev en rätt tidig kväll för att kunna gå upp tidigt och dra till stranden.


Stranden var fantastisk och det var verkligen strålande sol hela dagen. Vi började även prata med en kvinna som sålde armband. Hon var en sån fantastisk försäljare så jag kunde tillslut inte säga nej och köpte ett armband och en lyckoamulett. Efter stranden var det dags för att åka tillbaka in till staden och hämta det vi beställt dagen innan. Min skräddare blev skitsur på mig när inte allt passade som det skulle och det blev i vägskickat för uttagning. Men tillslut fick jag med mig hem det jag beställt och det passade. Det kändes skönt att lämna det turistiga Hoi An. En sådan stad är lagom i ett par dagar sen tröttnar jag snabbt på alla försäljare och turister. Imorgon är första dagen på praktiken och det hoppas vi ska gå bra. Jag är riktigt spänd för jag har ingen aning om vad jag har att vänta mig.