100504

Idag har jag känt mig tusen gånger bättre och vi gav oss iväg tidigt på morgonen återigen för att åka till Ho Chi Minhs mausoleum. Denna gången hamnade vi rätt efter att jag på tydlig blekingsk-engelska förklarat för taxichauffören vart vi skulle. Det var en helt obeskrivlig säkerhetskontroll inför entrén in i mausoleet. Inga kameror fick tas in och vi gick igenom två olika säkerhetskontroller och fick frågor som "Do you have a knife in the bag?". Sen fick vi äntligen två och två gå på led i flera hundra meter innan vi leddes in i själva byggnaden. Där inne var det först massor av trappor upp till ett svalt och mörkt rum. Inne i rummet i en glasbur låg självaste Ho Chi Minh. Vi hade fått uppmaningen att ha långa byxor, tröja med ärm, att inte se förvånad ut, inte skratta, inte ha händerna i fickorna och absolut inte prata med varandra. Så vi gick sakta förbi och tittade på en man som varit död i 42 år. Om ni frågar mig kändes det väldigt olustigt, speciellt som han själv velat bli kremerad och spridd i norra, mellersta och södra Vietnam som en hyllning till landets enighet.
Framsidan av mausoleet
Utgången

Efter mausoleet så gick vi vidare mot Ho Chi Minhs palats. Där kunde vi få se de bilar han åkt med, var han sovit, ätit och arbetat. Även detta kändes olustigt. Hur länge kan man bevara minnet av en man genom att bevara honom själv och hans tillhörigheter?
Viktor och Carro vid Ho Chi Minhs bilar
Gänget vid Mr Ho's damm

Efter detta så delade gruppen på sig och jag och Carro gick vidare för att leta upp krigs museet. Även det här museet fick mig att känna mig lite ställd. I Ho Chi Minh City så gick vi ju på ett annat krigsmuseum, men där hade man skildrat Vietnamkriget från båda håll och människoödena lyftes fram på ett annat sätt. Detta museet i Hanoi var till för att Vietnam skulle kunna visa hur många amerikanska plan som de skjutit ner och stridsvagnar som de erövrat. Här beskrevs inget om vilka nederlag landet led, eller vad som hände med de personer som satt i planet.

Resten av dagen spenderades med Carro på stan promenerandes. Vi kikade på massa turistsaker och så hittade vi de omtalade gatorna där de bara säljer en sak på varje gata. Vi hittade bland annat en gata där de bara säljer knappar. Sjukt fascinerande! Sen så åkte vi lite cykeltaxi, måste ju göras om man är i Vietnam. Turen på stan avslutades med enorma glassar som satt som en smäck!
Syns kanske inte så bra men allt färgglatt är knappar
Jag och Carro i cykeltaxin
Nästan lika stor glassar som på smultronstället i Söderköping

Nu har jag packat ryggsäcken igen för imorgon så lämnar vi Hanoi och våra fina vänner för Nah Trang. Ska bli sjukt skönt med sol och bad, men kommer sakna alla finisar som vi delat våra Vietnammånader med! Snart så ses vi ju faktiskt i Jönköping igen. Nu blir det avskedsmiddag och sen sängen för taxin till flygplatsen går 03:45 från hotellet...