100503

Då var det dags att skriva igen efter några mycket händelserika dagar som det tagit ett tag att hämta sig från. I söndagsmorse så gick vi upp tidigt åt lite snabb frukost och satt oss att vänta i lobbyn på hotellet. Som vanligt tog det lite längre tid än vanligt. Men det är ju ingen nyhet för oss. Vi blev hämtade av vår guide och tagna genom olika kvarter för att hämta upp massa annat folk på andra hotell. Sen fick vi stå och vänta på en större buss för det hade ju blivit lite mer folk än de tänkt. Så där stod vi och väntade medans vår allt mer svettiga guide försökte få tag på en buss mitt i en av Vietnams största helger. Tillslut fick vi hoppa på bussen och sitta av de 3,5 timmarna som blev något längre på grund av helgtrafiken. När vi kommit fram till Halong bays hamn så tog det inte allt för lång stund innan vi fick hoppa på vår båt och vi kunde lägga ut och ta sikte mot vårt första stopp som skulle bli några grottor på en av cirka 2000 öar. En av grottorna kändes fruktansvärt förstörda då det var alldeles för turistigt och klipporna var upplysta med ljus i olika skrikiga färger. Då var ju till och med Lummelunda grottorna på Gotland häftigare. Men det fanss även en lite mer svårtillgänglig grotta på ön som vi gick upp till dessa var häftigare och det kändes värt att komma dit. Sen åkte vi vidare mot vår ö där vi skulle spendera natten, men innan dess han vi stanna och titta på en by där människorna bodde på båtar i vattnet, några åkte in med en mindre båt i en grotta och vi spelade skip-bo med några engelsmän.
Rebecka och Viktor roar sig med att bygga robotar som finns i chipspåsarna
Vi fortsätter robottemat. Tur att man aldrig har tråkigt trots väntan med dessa människor
Ute i Halong Bay
Inne i turistgrottan. Fattar fortfarande inte varför de flesta papperskorgarna i Vietnam är formade som pingviner

Johanna jag och Carro
Utsikten från grottön
Den andra lite mindre upplysta grottan
En liten del av båtbyn
Klart det finns reklam även i denna by
Denna ön finns på 200 000 dong sedeln
Framåt eftermiddagen kom vi fram till ön Cat Ba där vi skulle stanna över natten. I hamnen fick vi vänta in flera andra båtar och det tog massor av tid innan vi kunde åka den halvtimmes långa vägen som egentligen tog 1 timme innan vi kom fram till det första hotellet. Där började kaoset på riktigt och ingen, inte ens guiden eller hotellet visste vilket hotell som man skulle bo på. Det fanns två olika Sunflower hotel one och Sunflower hotel two... Efter cirka en timme till med utredande och tjuriga amerikaner så kom vi fram till vårt hotell och trötta och svettiga satte vi os för att äta den middag som ingick. Vi kände oss rätt nöjda då vi hört att det var 16 kilar som skulle dela på 4 två bädds rum och vi hade ju fått en varsin säng. Jag hann knappt svälja ner sista tuggan innan jag var tvungen att springa på toan. Jag tänkte inte så mycket mer på det. Vi hade suttit still hela dagen och inte ätit jättemycket, så jag tog ett par imodium och fixade till mig, vi skulle ju gå ut på stan och kolla läget. Det jag gjorde på stan var att kolla restaurangernas och barernas toaletter. Jag kan milt uttrycka det genom att säga att jag åkt på en ordentlig matförgiftning. Men det var tätt mellan toaletterna och vi träffade massa trevligt folk så jag kunde lika gärna vara ute än att sitta hemma på hotellet och tycka synd om mig själv.
Fick i alla fall se en fin solnedgång i väntan på bussen på Cat Ba

Igår morse började vi reda ut vad som hänt under natten och det skulle visa sig att det inte bara var jag som blivit dålig utan 3 till i vårt gäng och nu skulle vi ta oss hem från ön och tillbaka till Hanoi. Vi laddade upp med vatten och plastpåsar, flyttade undan Vietnameser från sätena längst fram i bussen och förberedde oss på att springa ut om det behövdes. Bussresan till hamnen som på söndagen tagit en timme tog igår 2 timmar och när vi fick gå ombord på båten kändes det befriande då vi hade tillgång till toalett, havet och frisk luft. Vi njöt nog inte riktigt lika mycket av de vackra vyerna på vägen hem. Efter några oförklarliga båtbyten så var vi tillbaka i hamnen i Halong Bay och fick reda på att det skett en trafikolycka och att bussen var försenade. Vi lyckades hitta lite skugga och jag fick i mig en läsk och lite jordnötter. Efter lite mer än en timme fick vi äntligen hoppa på bussen och jag kände mig totalt utmattad, jag satte mig tillrätta och tänkte sova en stund, efter 5 minuter så stannar bussen och vi ska äta lunch. Jag var inne på matstället i cirka 2 minuter innan jag och Elin gick ut för att slippa stekosen. Som tur väl var så gick lunchen snabbt och äntligen var vi på väg. Jag somnade nästan direkt och sov bort de flesta av timmarna.

Väl tillbaka i Hanoi så hade vi ju så klart bokat biljetter till en vattendockteater klockan 21:15 så det var bara in i duschen och på med kläderna. Jag tyckte att det var väldigt fint och häftigt, men jag kunde knappt hålla mig vaken. Bilderna blev tyvärr inte så bra heller.
Teaterns orkester
En koksnötsplockande docka

Idag så fick vi lite sovmorgon och skulle bege oss till Ho Chi Mihns mausoleum. Men taxichauffören hörde fel och vi hamnade på Ho Chi Mihns museum i stället. Men det gick ju bra det med. Tittade runt en stund, men utställningen var mycket spretig och jag fick inte ut så mycket av det. I morgon får vi åka och titta på döingen i stället för de har bara öppet på morgonen. Nu ska jag plugga en stund eftersom jag ändå inte orkar gå på stan sen får vi se vad som händer.