110518

Då har ni fått klara er utan mina kära inlägg i flera dagar för trots att vi bott på ett jättefint hotell i Bangkok så ingick inte internet. Så jag tänkte sammanfatta de senaste dagarna lite grann. I lördags kväll kom vi till Bangkok och tog en taxi mot hotellet som Viktor bokat genom en hemsida som har riktigt bra erbjudande på just hotell. Viktor hade berättat att det var 4-stjärnigt och visat lite bilder, men jag hade nog inte kunnat föreställa mig att Prince Palace Hotel skulle vara så tjusigt. Det är ett hotell som består av 4 olika torn med över 700 rum. Lätt att gå vilse där om man som jag har dåligt lokalsinne. Det visade sig senare efter lite undersökningar att det faktiskt varit ett palats för den 5 kungens son. Men jag kan omöjligt förstå vad han skulle med alla salar, rum och breda korridorer till!

Första kvällen blev inte mycket gjort utan vi gick till en av hotellets restauranger och åt riktigt god shusi. Sen blev det till att duscha i duschen med normalt vattentryck och varmvatten för att sedan krypa ner i en mjuk säng med riktiga täcken.

I söndags var det shopping på hög nivå som gällde! Vi åkte till MBK ett helt ofantligt stort shoppingcenter med 7 våningar och runt 400 "riktiga" affärer, men med oräkneliga småstånd. Vi spenderade flertalet timmar på MBK och tog bara pauser för att vara riktigt västerländska och äta på Mc Donalds och Starbucks. Det blev en hel del saker till mig och ett par saker till några jag känner...

I måndags så hade vi bokat in en lite trip. Först tog vår högljutt skämtande guide oss till en flytande marknad. Det är helt enkelt en marknad på en flod. Vi fick betala för att åka i en båt med vår privata båtdam och hon knixade oss igenom den mycket trånga floden så att vi kunde titta på krimskrams för enorma överpriser. Det var nog inte så mycket utbudet som gjorde det besöket utan känslan av att guppa runt i en flod och köpslå med tusen andra turister.
Rebecka och Viktor kikar på vad de ska köpa

Trippen gick vidare och denna gången till ett museum över andra världskriget. Det skulle visa sig att tyskarna mycket gärna ville ha en järnväg genom Thailand så då såg de till att en massa fångar byggde en 470 km lång järnväg på 17 månader. Självklart utan de maskiner som skulle anses nödvändiga. Museet var väl inte av högsta klass, men det var intressant att lära sig något nytt. För jag hade ingen aning om att andra världskriget även kunde drabba fångar i Thailand. När vi gick för att titta på en järnvägsbro som fortfarande står kvar så fick jag för 100 Bhat klappa en leopardunge. Väldigt mysigt!

Sista stoppet på vår tripp blev till ett tigertempel. Det hela började med att tjuvjägare dödade tigrar som hade ungar och det var någon vänlig själ som lämnade in dessa tigerungar till munkarna på detta tempel. De tog hand om dem och verksamheten fortsatte tills det idag är en stor turistattraktion att få åka till templet och klappa deras nu stora antal tigrar. Det var häftigt att vara så nära så stora och mäktiga djur, men de var fastkedjade och man var tvungen att hålla en av tigertemplets volontärer i handen hela tiden för att inte reta tigrarna tog bort den kittlande känslan lite grann. Vi fick minsann några fina bilder. Men mysigast under dagen var nog den där stackars leopardungen som alla turister skulle hålla.
Om ni undrar varför jag har en stor kofta på mig mitt i värmen så är det för att visa respekt för munkarna.

Igår var det återigen MBK som gällde. Detta för att shoppa allt fint som vi inte köpt sist. Man kan gå där hur länge som helst! Och det gjorde vi... Kanske inte att uppleva Bangkok direkt, men jag har inte kunnat shoppa på 3 månader på grund av Vietnamesiska storlekar så när jag till och med kunde köpa skor så slog jag på stort!

Nu är den här resan snart slut och vi ses snart hemma i Sverige. Jag har lärt mig massor om andra kulturer, arbetsterapi och framförallt om mig själv! Denna resan är något som jag kommer minnas och tjata om hela livet!

110514

Jag försökte faktiskt lägga in ett blogginlägg igår kväll men då ville inte datorn så får bli ett lite snabbt inlägg innan jag går ut och steker de sista timmarna på stranden innan vi tar vårt pick och pack och lämna Vietnam för Thailand och Bangkok. Men en sak är säker jag kommer att återvända till Vietnam igen!

Igår så gjorde jag inte särskilt mycket. Jag pluggade fram till lunch, sen låg jag på stranden i någon timme sen lite plugg till innan det var dags för middag, lite filmtittande och sedan sova. Dagarna går på den här platsen med fast det är är så lugnt så det känns som om tiden står still. Tog lite foton igår på hotellet så ni får se.
Min solstol en lagom bit från havet
Rebecka och Viktor ligger och njuter

Så här ser det ut direkt utanför dörren på vår bungalow
Middag vid havet i solnedgången
Rebecka busar med hotellets hund Coco

Detta blir mitt sista blogginlägg på den här resan från Vietnam hoppas ni ska klara er utan mina inlägg för ni kan absolut inte vänta er sådan här frekvent uppdatering sen hemma i Sverige. Nästa gång ni hör från mig så är vi i storstaden Bangkok!

110512

Det hände inget i förgår och igår hände det så mycket att jag inte hann skriva. Men nu så här på morgonen så tänkte jag skriva ner några rader. Igår bestämde vi oss för att tredje gången gillt prova snorklingen i Vietnam och jag skulle nog säga att vi faktiskt lyckades med en riktigt bra tur igår. Vi var ett mycket blandat gäng som blev upphämtade längs med vägen av resorter i den lilla minibussen. Allt från ett äldre australiensiskt par, nyrika ryssar och så vi då. På den skumpiga vägen till hamnen så stannade vi till vid en pärlfarm där de odlade musslor med pärlor. Först fick vi se hur det ser ut när de öppnar upp en mussla och plockar ur pärlan och jag tror att en pärla med lite sämre kvalité tar 3 år att odla och de med bättre runt 7 år. Jag tyckte det var jättefascinerande och hade ingen aning om att när man väl plockat ur en pärla så kan man stoppa in den i en annan mussla som har ett blankare innandöme så kan den nya musslan slipa pärlan så den blir ännu finare. Självklart så gav jag mig själv en present och köpte ett par pärlörhänge till mig själv, ibland kan även jag vara värd en present.
Ser ni pärlan?
Här är den!
Jag bland massa musselskal (ja jag vet att jag har samma klänning på alla utflyktsbilder, men den är redan skitig och indränkt med saltvatten så onödigt att smutsa ner en till)

Resan gick vidare och vi kom fram till hamnen som faktiskt hade fler fiskebåtar än turistbåtar vilket höjde den genuina känslan på den här ön ytterligare. Väl ute på havet så var jag väldigt glad att jag tagit ett piller mot sjösjuka för det guppade på bra innan vi kom till första stoppet där vi fick fiska lite. Det var ett nytt inslag i alla dessa båtturer som vi varit på och det var faktiskt roligt att fiska eftersom jag visste att jag varken behövde sätta något äckligt på kroken eller plocka av fisken om jag nu skulle få någon, vilket jag inte fick. Men Viktor drog upp en riktig bjässe till fisk.
Viktor och hans fångst

Dagen fortsatte med snorkling på 3 olika ställen och med en härlig lunch bland annat bestående av den fisk som fångats av turisterna på båten. Snorklingen var riktigt bra den här gången då utrustningen var bra och korallreven låg täta med fina fiskar. Så jag kan inte annat än vara nöjd med det!
Ett av korallreven vi besökte ser kanske inte så fint ut uppifrån som i vattnet

Sista anhalten på turen var ett besök på en helt otroligt fin strand med sand som lät himla roligt. Här solade, badade och njöt vi innan hemfärd.
Viktor och Rebecka på paradisstranden.



Jag försökte fånga ljudet av sanden ni får avgöra om jag lyckades

På stranden började vi även prata med två indier som var med på samma båttrip som vi. De bodde på samma resort som vi så vi bestämde oss för att äta middag tillsammans igårkväll. De tog med oss till en indisk restaurang som i alla falla jag tyckte smakade helt fantastiskt, men som de inte var jätteimponerade av. Kvällen avslutades med lite efterfest i deras bunglaow. En helt klart lyckad dag!

110509

Tiden bara rusar iväg! Igår var vi på båttur med funky monkey bottrip. Det hela började helt fantastiskt med att vi blev upphämtade vid hotellet för att åka på snorkeltur. När vi hoppar in i minibussen så är den full med vietnamesiska tanter. Det är alltså kvinnor över 60 år iklädda hårnät, hattar och pärlor som ska åka på samma tur som vi. Vi blir något fundersamma då de inte verkar ha någon packning och vad jag lärt mig om vietnamesiska kvinnor så är de inte jätteintresserade av sol och bad. Väl i hamnen blir vi lotsade till vår båt och de trycker på ännu fler vietnamesiska familjer och vi tänker att detta är gött då vi slipper trängas på soltaket med de andra i alla fall. Men i sista sekund så ramlar några back packers på och vi får sällskap av lite västerländska unga människor.
Våra medresenärer
Anna på båttur

Båtturen går först till en ö där det finns ett akvarium. Självklart ingår inte detta i priset och eftersom vi var på ett akvarium dagen innan så bestämde vi oss för en timmes solning istället. Sen var det vidare till nästa ö där vi skulle köra snorkling. Utrustningen var sämre än något du kan köpa för en tjuga på statoil, vattnet var inte direkt fullt med fisk och jag lyckades bränna mig på något äckligt så jag var inte i särskilt länge, utan gick upp på taket och socialiserade med de andra turisterna och hoppade lite från taket i stället.

Färden fortsatte och vi blev serverade lunch på båten som säkert smakade utmärkt. Men eftersom min magstatus inte är på topp fortfarande så åt jag lite ris och en vårrulle. Efter maten blev det så klart uppträdande från funky monkey boy band och det var här det roliga började. De drar fram en elgitarr, trumor och en tamburin och rockar som bara den. De spexar med oss som är med på turen och sjunger "broder Jakob" på alla olika språk som finns med på turen. Det hela avslutas med dans på bordet och öppen bar i vattnet. Detta avslutade båtturen som faktiskt blev riktigt rolig och alltid roligt att prata med lite nytt folk, och ja en av de vietnamesiska tanterna var i och badade med pärlor och allt.
Lunchen på båten bordet blev även dansgolv lite senare och vår pärldam var även med här och dansade.
Uppträdande av Funky Monkey boyband

Idag var det relativt tidig uppstigning för att flyga vidare mot nya platser. Vi tog oss först med lätthet till Ho Chi Minh City och gjorde där en knepigt byte som tog oss med ett litet propellerplan till ön Phu Qouc som ligger allra längst söder ut i Vietnam. Där tog vi oss vidare till Paris Beach Resort. Svårt att beskriva hur mysigt det är här. Vi bor i ett rum i en bungalow som ligger precis vid resortens ena restaurang och om man går cirka 10 meter kommer man till stranden. Här finns solsängar, hängmattor och barer. Allt är så fridfullt så det nästan är overkligt! Först var jag mycket skeptisk och tänkte att så här avskärmad vill jag verkligen inte vara. Men jag måste bara komma in i det lugna tempot där jag inte måste göra så mycket mer än att ligga på stranden, äta och plugga lite. Imorgon kommer det nog upp lite bilder också. Om jag hinner...

110507

Efter ytterligare en slapp dag på stranden igår så bestämde vi oss för att hitta på något idag. Så vi tog och åkte till en ö som heter Vinpearl isalnd som är full med äventyr. För att komma dit var vi tvungna att åka världens över vatten längsta linbana. Det var riktigt läskigt för det var högt upp, men utsikten var så fin så det gick bra.
Väl framme på ön vecklade vi upp kartan och gjorde upp en plan. Det fanns så otroligt mycket olika saker att hitta på, men vi bestämde oss för att ligga på stranden den första tiden för vi kom så tidigt att inga attraktioner hade öppnat. Stranden var helt fantastisk! Men det var nåt otäckt som sved till då och då antar att det var maneter.

Jag och Rebecka blev snabbt rastlösa så vi gick för att undersöka vattenlandet. Det var en hel park med massor av olika vattenrutschkanor och vågmaskiner. Vi vågade oss på en rutschkana som tog typ 5 minuter att gå upp till och 10 sekunder att åka ner för. Men det gjorde ingenting då det var i stort sett tomt i hela parken. Jag fattar inte var alla turister och Vietnameser höll hus. Men bara bra för oss som slapp skrikande barn och långa köer. När vi gjort en första undersökande tur så bestämde vi oss för lunch och sedan tog vi med oss de andra till vattenlandet. För att smälta maten låg vi och flöt på en varsin badring i "Lazy river" detta var en flod som gled igenom hela vattenlandet med precis lagom ström att ligga och guppa runt lite. Efter detta så gick vi runt och provade de mesta av de olika attraktionerna innan vi tillslut bestämde oss att även vi fått nog.
En tavla över attraktioner. Det var en som hette tsunami. Dålig humor?

Nu var det dags för nästa anhalt på denna ö och det blev öns akvarium. Det fanns massor av fina och fruktansvärt fula fiskar. Det fanns även en sån där akvarietunnel där man kunde åka på ett rullband igenom och se fiskarna. Riktigt häftigt även fast det inte fanns några stora hajar.

När vi hade kikat på alla fiskar så gick vi till spelhallen och körde radiobil, red häst, åt sockriga popcorn och mycket mer! Här spenderades några timmar innan vi gick ut igen för att jag skulle titta på de andra när de åkte berg och dal bana. Jag kände att jag inte behöver utmana ödet vad det gäller illamående just nu. Sen gick vi till en av alla restauranger och åt middag. När vi hade tänkt åka tillbaka i linbanan så var det helt plötsligt kö (fösta för dagen) så vi bestämde oss för att åka en sista karusell och det blev en sån där klassiker med olika djur som åker runt runt. Sen åkte vi hem och sen hamnade jag här i sängen och skriver. Imorgon ska vi åka på snorkeltur så blir ännu en dag i vattnets och solens tecken. Får se om det blir snorklat mer den här gången än sist då jag bara satt och var sjösjuk på båten.

Självklart valde jag vildsvins-bilen när vi körde radiobilar
Jag kände mig bara lite stor på hästen
Linnéa kör slalom mitt på en ö i Vietnam
Rebecka på sin delfin. Själv valde jag en giraff!

11505

Igår kväll så gick vi till en fransk restaurang för att festa till det lite extra innan vi skulle skiljas allihop på olika håll. Maten var riktigt god och jag hade matlust så både huvudrätt, vin och efterrätt slank ner. Detta var nog inte det bästa för min stackars mage, men ibland så måste man få njuta lite.
Rebecka och Caroline på restaurangen

Idag hade det knappt hunnit bli idag innan jag, Viktor och Rebecka gick upp och lämnade de andra kvar i Hanoi. Resan till Nha Trang gick mycket bra förutom att jag fortfarande inte är helt återhämtad från magsjukan och känner mig allmänt krasslig. Vi börjar bli vana flygresenärer nu och hämtade våra väskor och fixade en taxi som tog oss till hotellet. Rummet var färdigt på hotellet och redan klockan 9 kunde vi ta våra väskor och gå till stranden. Där har vi hängt hela dagen och fått riktigt fin färg. Rätt bra sätt att vila bort illamående och missade sovtimmar. Nu ska vi nog snart leta upp någon stans att äta middag och titta en runda på stan. Inte något vidare händelserik dag men ack så skön!

Viktor i väntan på boarding av planet
Stranden vi har hängt på idag. Fantastiskt!

100504

Idag har jag känt mig tusen gånger bättre och vi gav oss iväg tidigt på morgonen återigen för att åka till Ho Chi Minhs mausoleum. Denna gången hamnade vi rätt efter att jag på tydlig blekingsk-engelska förklarat för taxichauffören vart vi skulle. Det var en helt obeskrivlig säkerhetskontroll inför entrén in i mausoleet. Inga kameror fick tas in och vi gick igenom två olika säkerhetskontroller och fick frågor som "Do you have a knife in the bag?". Sen fick vi äntligen två och två gå på led i flera hundra meter innan vi leddes in i själva byggnaden. Där inne var det först massor av trappor upp till ett svalt och mörkt rum. Inne i rummet i en glasbur låg självaste Ho Chi Minh. Vi hade fått uppmaningen att ha långa byxor, tröja med ärm, att inte se förvånad ut, inte skratta, inte ha händerna i fickorna och absolut inte prata med varandra. Så vi gick sakta förbi och tittade på en man som varit död i 42 år. Om ni frågar mig kändes det väldigt olustigt, speciellt som han själv velat bli kremerad och spridd i norra, mellersta och södra Vietnam som en hyllning till landets enighet.
Framsidan av mausoleet
Utgången

Efter mausoleet så gick vi vidare mot Ho Chi Minhs palats. Där kunde vi få se de bilar han åkt med, var han sovit, ätit och arbetat. Även detta kändes olustigt. Hur länge kan man bevara minnet av en man genom att bevara honom själv och hans tillhörigheter?
Viktor och Carro vid Ho Chi Minhs bilar
Gänget vid Mr Ho's damm

Efter detta så delade gruppen på sig och jag och Carro gick vidare för att leta upp krigs museet. Även det här museet fick mig att känna mig lite ställd. I Ho Chi Minh City så gick vi ju på ett annat krigsmuseum, men där hade man skildrat Vietnamkriget från båda håll och människoödena lyftes fram på ett annat sätt. Detta museet i Hanoi var till för att Vietnam skulle kunna visa hur många amerikanska plan som de skjutit ner och stridsvagnar som de erövrat. Här beskrevs inget om vilka nederlag landet led, eller vad som hände med de personer som satt i planet.

Resten av dagen spenderades med Carro på stan promenerandes. Vi kikade på massa turistsaker och så hittade vi de omtalade gatorna där de bara säljer en sak på varje gata. Vi hittade bland annat en gata där de bara säljer knappar. Sjukt fascinerande! Sen så åkte vi lite cykeltaxi, måste ju göras om man är i Vietnam. Turen på stan avslutades med enorma glassar som satt som en smäck!
Syns kanske inte så bra men allt färgglatt är knappar
Jag och Carro i cykeltaxin
Nästan lika stor glassar som på smultronstället i Söderköping

Nu har jag packat ryggsäcken igen för imorgon så lämnar vi Hanoi och våra fina vänner för Nah Trang. Ska bli sjukt skönt med sol och bad, men kommer sakna alla finisar som vi delat våra Vietnammånader med! Snart så ses vi ju faktiskt i Jönköping igen. Nu blir det avskedsmiddag och sen sängen för taxin till flygplatsen går 03:45 från hotellet...