Jag sa för ett tag sen att om man har söndagsångest så får man ju helt enkelt ta och gör något åt sitt liv så man slipper ångesten. För jag tror verkligen på att man inte ska klaga utan göra något åt saken. Men nu har även jag drabbats av söndagsångest. I natt vaknade jag till och med och trodde att det var natten till måndag och fick ont i magen för att jag visste att jag skulle till Eksjö. Så det enda jag har att göra är att lyda mitt eget råd och göra något åt min situation. Jag kan inte göra så mycket åt boendet, det får jag stå ut med, men jag måste försöka ställa lite krav på min praktikplats. Jag måste se till att få ut så mycket som möjligt av de resterande två veckorna, och om jag inte får vara med på till exempel demensutredningar så får jag ju be min handledare att berätta exakt hur de går till.
Jag kom hem i fredags och var superlåg, jag hade inte lust med något och jag gjorde bara det jag var tvungen till. Efter en lång promenad med Frida igår kom jag fram till varför jag kände så här. Det är för att i Eksjö så går jag miste om allt det som får mig att må bra, min lägenhet, ensamhet och träning. När jag inte har tillgång till dessa andningshål så är det svårt att hålla humöret på topp.
Så nästa veckan blir det att ta tag i mitt liv, vi har nu tillgång till sjukhusets gym och jag tänker gå ditt och träna skiten ur mina muskler så de blir lika trötta som min hjärna efter en dag på praktiken.
Nähä, nu ska jag snart gå in mot centrum och fika med mina vänner. Har ju bara fikat en gång denna helg så vi ligger efter. Har börjat att ta fikat som en seriös hobby!